Var finns Urmödrarna?
I Sverige kan de flesta känna sig ”hemma” i den kristna traditionen – även om man inte kallar sig bekännande kristen. Det var ju inte så länge sedan vi hade en statskyrka. Jag är övertygad om att vi som människor har ett behov av andlighet, att känna behörighet med något större, en gemenskap utanför oss själva. Ett behov som är urgammalt och lika djupt känt som behovet att uttrycka oss i sång, dans, konst… Jag har, liksom många med mig, funderat över osynliggörandet av kvinnor i kristendomen. Var finns Urmödrarna? Fadern hit och Sonen dit. Abraham, Judas, David, Petrus, Lukas och allt vad de heter. Huvudpersonerna i Bibelns nya och gamla testamente. Fanns kvinnor över huvud taget för 2000 år sedan. Vi kanske är ett sent påkommet påfund? Frågan är berättigad.
Faktum är att viktiga höga herrar på kyrkomötet i Nicea år 585 hade följande fråga på dagordningen: Kan kvinnan överhuvud taget räknas till människosläktet? (Efter tre dagars häftig debatt och votering fastställdes med en rösts övervikt att kvinnan faktiskt tillhörde människosläktet. Vilken tuuuuur!)
Nu är det ju faktiskt så att en och annan kvinna smugit sig in i Bibeln. Men dessa kvinnor står aldrig för sig själv. De omnämns alltid, i den mån de har ett namn, i förhållande till en man. Hon är moder, syster, dotter, sköka, älskarinna… Eva, fresterskan som lurade Adam i fördärvet. Adam och hela mänskligheten i evigheters evighet. Rolig förebild för generationer av kvinnor hukande i kyrkbänken. Synd och skuld och skam. Bara genom att vara född av en kvinna gör att vi tar emot synden. Arvssynden.
Men så har vi har ju faktiskt Maria. Guds moder. HON borde ju om någon lyftas fram som en stor förebild för oss alla. Hon som födde Guds son. En tämligen stor grej. Men vart har fokus hamnat när det gäller Maria? JO, att hon var oskuld och födde ett barn ändå. Men HALLÅ! Sexualitet, och kvinnors sexualitet i synnerhet, är så oerhört stigmatiserande att man går in nära på i gynekologiska termer då tillblivelsen av Jesus omnämns. Den ideala kvinnan. Moder och oskuld. Sådana borde vi alla vara…eller? För mig handlar berättelsen om Gud och Maria om något helt annat. En berättelse som finns i många andra religioner. Om Yin och Yang. Om himmel och jord. Om kvinna och man. Om att vi behöver varandra för att fullkomnas. För att fullkomna varandra och Skapelsen. DET tror jag på. På tolerans och respekt för alla människor och religioner.
Christina Grenholm är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap; hon menar att man inte ska ge en bibeltext mer respekt än den ger sin läsare. Klok kvinna den där Grenholm.
Nu har tiden för Urmödrarna kommit att ta plats sida vid sida med Urfäderna så vi kan få någon ordning på andligheten. Amen.
Bright Blessings and Wisdom